<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0">
<channel><generator>iloblog 1.0</generator><title>Micke Månsson Feed</title><link>http://blogg.mickemansson.se/</link><description></description><item><title>Dags att börja ladda...</title><link>http://iloapp.mickemansson.se/blog/blogg?Home&amp;post=20</link><description><![CDATA[ Nu trillar hösten in med stormsteg i ordets rätta bemärkelse. I norr börjar luften kylas av och här i södra delen av Sverige skiftar löven färg från grönt till rött och gult. Om någon eller några månader börjar havsörnarna flyga söder ut för att bli matade av mig och kanske bli potentiella fotomodeller framför min kameralins som ska förmedla ett av världens vackraste rovdjur till alla intresserade naturvänner.     Jag är sedan länge förberedd på havsörnarnas tilltåg.     Hur har jag då förberett mig? Jo, framför allt erfarenhetsmässigt från förra vintersäsongens fotograferande och utfodrande, men även ur utrustningssynpunkt.     Gömslet är redo att riggas. Viltkött finns i frysen och min kunskapsbank om hur man ska mata in örnarna är mer än välfylld. Camoflagekläder är inköpta och punkten på "kartan" är sedan länge utstakad.  Dessa "poäng" skall stå emot havsörnarnas list och försiktighet...     När det är som allra kallast och blåsigast ska jag sitta där i mitt gömsle och ha MASSOR med tålamod (och varm dryck) och tid för väntan. Dom kommer inte första gången jag sitter där med en massa viltkött på klippan, inte andra eller tredje gången heller men kanske fjärde gången.     Varför sitter jag då där när jag redan nu vet att de inte landar framför mig första gångerna?   Svaret är inte helt givet men bara vetskapen och min syn när de svävar ovanför mitt gömsle skapar lusten.Denna känsla tillsammans med  att sitta där och höra havets brus, och inget annat, kan inte beskrivas i ord, det måste fantiseras och föreställas (eller upplevas) för att begripas och avnjutas.  När sedan dagen kommer och de landar vid mitt åtel får mig att bli varm i hela kroppen även om temperaturen är ruskigt låg.      Förra året kom havsörnarna till sist ner framför kameran, och detta året ska jag komma örnarna än närmre och kanske, kanske om några eller många år, ska jag sitta intill dom och mata dom ur mina händer..... en dröm som kanske förblir en dröm.....men en dröm som ger bränsle att äventyra det vilda Sverige. 
 ]]></description><pubDate>Tue, 20 Sep 2011 00:33:54 +0200</pubDate><category>Test</category></item><item><title>Nu börjar det likna något</title><link>http://iloapp.mickemansson.se/blog/blogg?Home&amp;post=19</link><description><![CDATA[  Efter två dagar i gömslet och massor med viltkött gav det till slut, dag 2, utdelning! Jag satt i gömslet i torsdags i tre timmar och i fredags i över 5 timmar och det var då de kom! 
 En ca 3 år gammal havsörn kom ner och satte sig på en sten ca 50 meter ifrån med en bit revbensspjäll som en av korparna tidigare flygit iväg med. Jag fick ungefär 1 minut på mig att rikta om objektivet en aning och focucera med "Live view", som ger mest precition i skärpan. Jag rapplade på med bildtagningar och kanske såg eller hörde den mäktiga fågeln mig för sedan bar det av mot nya platser. 
 Jag är ganska nöjd men helt nöjd blir jag inte förrän jag har de där rackans bra närbilderna på havsörnarna.  
 Denna vintern har jag lärt mig oerhört mycket om örnarna och jag är betydligt mer förberedd inför nästa vinter, då behöver jag inte göra om en massa misstag igen. 
 Det jag vet är att man behöver tid, tålamod och varma kläder. Ett väl kamoflerat gömsle och minst 2 högar med kött på olika avstand från gömslet och inga buskgrenar eller höga grässtrå emellan som kan störa bilden. 
 Efter denna vinter så blev resultatet i allafall så här.  
   
 Gömslet jag sitter och fryser i ser ut så här: 
   
 ]]></description><pubDate>Sun, 06 Mar 2011 21:17:28 +0100</pubDate><category>Test</category></item><item><title>Det drar ihop sig...</title><link>http://iloapp.mickemansson.se/blog/blogg?Home&amp;post=18</link><description><![CDATA[  ...till att en del av de havsörnar som finns på sydkusten snart drar sig norr ut igen. Det finns med andra ord stora möjligheter kvar att skåda dessa fantastiska djur. 
 Detta kommer jag att nyttja på torsdag och fredag för då bär det av ut till gömslet med 500 mm-gluggen och en termos kaffe och ett par hundra kilo tålamod. Nytt friskt härligt viltkött ska jag lägga ut som de kan kalasa på. Under tider sitter jag i gömslet och klipper de bilder jag just nu lever för. Snälla, snälla havsörnar! Jag har kämpat såååå hårt denna vintern och laggt ut säkert hundra kilo kött till er, låt mig få några bilder av eran mäktiga ståtlighet!!!  
 En arbetskamrat till mig berättade idag att han sett ett havsörnspar para sig ute på Smörasken strax utanför Karlskrona Örlogsbas. Underbart! Nya ungar på gång förhoppningsvis och detta med Aspöfärjan som ständigt passerar i ett täcke av is som bryts i ett oljud som normalt skulle störa...men icke. Kanske aklimatiserar sig havsörnen närmra människan? 
 ]]></description><pubDate>Mon, 28 Feb 2011 20:21:43 +0100</pubDate><category>Test</category></item><item><title>Duvhöken</title><link>http://iloapp.mickemansson.se/blog/blogg?Home&amp;post=17</link><description><![CDATA[   I helgen satt jag där igen, i gömslet ute på Hasslö.  Kallt och emellanåt drygt ända till det plötsligt stod en duvhök 10 meter framför mig vid en av de tre köttstyckena som denna gången var älg.     Tja, tänkte jag. Kul att det kommer en rovfågel till mig och kameran i allafall men helst vill jag ju ha ner örnarna!     Hur som helst fick jag lära känna denna vackra skapelse tillika en hona av årsmodell 09 i ca 30 minuter.     Hon satt där och åt men sneglade regelbundet upp mot himlen och runt omkring. Jag tror att hon tittade efter havsörnar som kanske är en av duvhökens fiender.     Hon tittade ibland rakt in i min kamera och jag undrade om hon såg mig.  Jag önskade flera gånger att jag kunde gå ut och sätta mig bredvid henne och klappa men det vet jag ju att det inte finns på kartan när det gäller vilda rovfåglar.     Två dagar innan jag tog bilderna på duvhöken hade jag lagt ut flera köttstycken men de var helt rent från kött, bara fågelspilning. Jag vill tro att havsörnarna varit där när jag INTE varit där. Örnarna är smartare än mig, jag erkänner men mitt tålamod ska sätta deras list på prov.   
 ]]></description><pubDate>Wed, 16 Feb 2011 18:12:56 +0100</pubDate><category>Test</category></item><item><title>Mera örn...</title><link>http://iloapp.mickemansson.se/blog/blogg?Home&amp;post=16</link><description><![CDATA[   Nu var det ett tag sedan jag satt i mitt gömsle. 
 Under juldagarna riggade jag upp gömslet för att låta det stå uppställt med camonät och åtel till örnarna på två olika avständ från gömslet, ca 30 meter och ca 100 meter. 
 Jag bestämde mig för att åka ut tidigt en morgon och i skydd av mörkret ta mig in i gömslet. Morgonen var kall, nästan 15 minusgrader så jag hade klätt mig i fyra lager kläder för att stå emot kylan som var bitande i den ganska starka vinden. 
 Det första jag börjar frysa om är stortårna. Jag har investerat i riktiga vandrarkängor och dyra ullstrumpor men efter knappt en timme får man börja vicka på tårna hela tiden för att inte ge upp för tidigt. 
 Hur som helst satt jag där nu i gömslet med en termos kaffe och kameran riggad på stativ med 500mm objektivet manuellt focuserat på ett av åteln med fjärrutlösare i handen och väntade.... Denna gången kände jag att förhoppninigen om örn på kamerasensorn var hög. Gömslet hade stått där flera dagar, åtel har fyllts på flera gånger och jag har i skydd av mörkret smugit mig in i gömslet. Efter ca en timma kommer det två kråkor. Bra, tänker jag då. Kråkor vid matbordet lockar örn. Kråkorna är försiktiga och ser sig ofta omkring, tar lite kött och flyger iväg. De kommer snart tillbaka igen och kraxar till varandra. Spänningen stiger, är det örn de ser som får de att kraxa? Kanske, jag kikar försiktigt ut genom de små springorna i gömslet för att reka himeln runt om, jo visst där flyger en havsörn men förbi! Varför? Ser de gömslet kanske? eller vad? Jag vet ju att köttet är uppätet i morgon när jag kommer tillbaka och det är så fryst så jag har svårt att tro att kråkorna lyckats stycka upp hela köttbiten med sin näbb. Efter nästan 4 timmars förfrysning utan örn vid åteln bestämmer jag mig för att gå ut. Jag promenerar en bit bort på ön med kameran och kikaren. På långa avständ ser jag ofta örn som flyger lågt över havet. 
 På väg tillbaka hem kommer något på himlen emot mig, va? Det är ju en havsörn! Jag har lärt mig att se på flera hundra meters håll om det är en havsörn. De långsamma vingslagen och några meters seglande, nya vingslag osv.  
 Örnen håller stadigt kursen mot mig, jag lägger mig ner på knä för att bli så liten som möjligt för att inte skrämma örnen ut kurs. Kameran börjar smattra på och jag följer, med utlösaren neddtyckt med 8 bilder/sekund som kameran erbjuder, örnen passerande bara 15-20 meter ovanför mig. Tack! Så bra bilder jag fick nu har jag aldrig tidigare fått och då har jag varit fullt synlig. Örnen måste bara ha sett mig men när de är i luften känner de sig mycket tryggare men han hade aldrig landat nära mig, det är jag säker på. 
 Just nu känner jag att en paus med gömslet är nödvändigt för att jag inte skall tröttna på att gå hem lottlös och stelfrusen. Jag skall smälta det jag har lärt mig och finjustera taktiken för att på nytt om några veckor göra nya försök med ny kunskap i ryggsäcken. 
 Det är så roligt och fantastiskt att havsörnen vuxit sig så stark i antal att man ser minst ett ex varje gång man är i det yttre kustbandet. Snart är det havsörnsinventering igen och jag vill tro att vi finner minst lika många som förra vintern och det är ett tecken på att det finns saker som blir bättre i vår svenska fauna. 
 ]]></description><pubDate>Fri, 07 Jan 2011 09:24:07 +0100</pubDate><category>Test</category></item><item><title>Örnarna.....</title><link>http://iloapp.mickemansson.se/blog/blogg?Home&amp;post=15</link><description><![CDATA[ Nu har jag matat in örnarna. Jag lägger ut maten, sätter mig i gömslet och väntar, väntar och väntar i kylan. Jag sitter där i flera timmar efter att jag lagt ur maten men örnarna kommer inte fram, de seglar lite ovanför men sedan försvinner dom, varför? Jag lägger ut flera bitar blodigt viltkött med dom dissar det...först. Måsarna och kråkorna kommer fram och lukter men drar. Jag blir förvånad där i gömslet men tar det samtidigt som en kunskap om beteende om hur fåglarna "tänker". Varför börjar de inte äta??? Är jag för dåligt gömd och skrämmer dom? Är de försiktiga och tror köttet är "drogat"? Efter flera timmar i gömslet med kaffe och tålamod ger jag upp. Tårna värker av köld! Besvikelsen kommer över mig när jag packar ihop och än en gång får ge mig av hem utan några starka bilder. Nu ändrar jag strategi efter lärdom.     När jag lagt ut kött äter örnarna inte köttet (eller andra fåglar heller för den delen) första timmarna men när jag återvänder dagen efter är det bara en röd fläck kvar på klippan där jag köttet låg. Idag när jag smög mig fram såg örnarna mig innan jag såg dom. Flera stycken bjässar med väldiga vingspann lyfte och jag lärde mig att de är otroligt skygga.     Min nya strategi är att lägga ut mat på morgonen och förbereda gömslet och återvända på eftermiddagen några timmar innan solens nedgång för att på det viset hoppas på att örnarna vant sig vid köttet.  De är i alla fall inmatade nu på en plats i Karlskrona skärgård.     Nu är det bara att löpa linan ut när de är inmatade. Jag ger mig aldrig innan jag har de där närbilderna från gömslet där våra största och mäktigaste fåglar visar sig framför min lins. Just nu har jag bara ett stort mål i siktet ( genom kameran), att få se dom på nära håll, sen ska jag bara njuta av att mitt tålamod kan ge "pay off" 
 ]]></description><pubDate>Sat, 18 Dec 2010 23:17:10 +0100</pubDate><category>Test</category></item><item><title>Stora planer på G</title><link>http://iloapp.mickemansson.se/blog/blogg?Home&amp;post=14</link><description><![CDATA[  Nu jäkla är jag förberedd på att få de bilder jag drömt om hela livet, nämligen vilda havsörnar på några meters avstånd! 
 Planen är att läga ut åtel till örnarna på ett hemligt ställe i skärgården (nej det är inte Hasslö). Ca 15-20 meter därifrån sitter jag i ett kamoflerat gömsle som jag inhandlat, ett pop-upp -tält som är smidigt att bära med sig. 
 Här gäller det att inte avslöja sig för de jävulskt skarpsynta örnarna. Tillochmed objektivet måste kamofleras som knappt kommer att sticka ut från gömslet. 
 När jag börjar plåta kommer slutaren att börja rappla men detta skall inte örnarna bry sig om när jag läser om andra som provat på detta. Huvudsaken är att man inte syns. 
 För att åtla till havsörn krävs tillstånd från länsveterinären på Länsstyrelsen och det har jag faktiskt fått. Jag trodde detta skulle vara hur byrokratiskt som helst men icke. 
 Jag måste dock följa några enkla regler, nämligen att bara mata med foder från vilt och här har jag lyckats komma över slaktavfall som tillochmed är veterinärbesiktigat vilket borgar för bra mat för örnarna. 
 Håller min idé kommer detta bli en Win-Win -situation för örnarna och mig. 
 De får mat för att få bättre överlevnadsschans i vinter och jag får närbilder som kanske kan sälja men framförallt pryda min fotovägg hemma. 
 Första försöket blir nu på torsdag och detta ser jag fram emot men är dock inställd på att komma hem utan bilder. Jag tror örnarna behöver vänja sig vid den nya matplatsen innan de vågar sig dit. 
 Jag har också funderat ut hur jag skall se till att inte måsarna äter upp maten. Jag tänker frysa in maten först och då är det bara örnarna med sin kraftiga näbb som rår på kötet. Vidare tänker jag frysa in maten i större "klumpar" så inte örnarna flyger iväg med det för jag vill ju att de skall kalasa framför min kamera. Havsörnen lyfter inte mera än ett par kilo nämligen.  
 ]]></description><pubDate>Fri, 08 Oct 2010 10:27:58 +0200</pubDate><category>Test</category></item><item><title>Nu kommer hösten</title><link>http://iloapp.mickemansson.se/blog/blogg?Home&amp;post=13</link><description><![CDATA[  Mitt senaste blogginlägg hade överskriften "Var är våren"? 
 Idag när jag skriver efter ett sommaruppehåll kan jag benämna detta inlägg med "Nu kommer hösten". 
 Tiden som gått sedan våren till slut kom har präglats av än mer fotoskapande än tidigare. 
 Fotokurserna rullar på. Nu på torsdag kör vi igång termin 4, ska ju bli kuligt. 
 Jag har också plåtat åt Sydöstran i sommar. Detta kom sig av att jag hade en idé till 10-årsjubileummet av "Opera på Ungskär" som i år var förlaggt till Stenshamn i skärgården. 
 Min idé gick ut på att bilddokumentera gängets repetitioner och levende ute i skärgården samt plåtning av konsererna med publik. Detta är tänkt skall resultera i en skrift/folder/bok. I samband med konserten på Stenshamn fick jag erbjudandet att plåta åt Sydöstran som publicerade flera av mina bilder vilket naturligtvis var smickrande. 
 De bästa bilderna är nu uppskickade till Stockholm för att användas i en reklamkampanj om en operaföreställning som skall beskådas av bl.a kulturrådet! Kanske kan detta generera framtida fotouppdrag. 
 Inte nog med detta... Nu på söndag är jag utbjuden till Hasslö av den ideella intresseföreningen "Hasslönätet" för att ställa ut mina bilder från Hasslö med focus på havsörnerna som det finns gott om på ön. I samband med detta kommer turistföreningen att beskåda Hasslö. Här hoppas jag att kunna sälja några bilder kanske. 
 ]]></description><pubDate>Tue, 14 Sep 2010 15:52:18 +0200</pubDate><category>Test</category></item><item><title>Var är våren ???</title><link>http://iloapp.mickemansson.se/blog/blogg?Home&amp;post=12</link><description><![CDATA[  Mer än halva maj har gått och våren är svårflörtad i södra Sverige.  Si sådär en 8 grader varmt, men i Överkalix hade de 27 greder varmt i helgen.   Kunde inte vi fått 20 av dom graderna eftersom vi bor längre söder ut?     Nä, någon logik finns inte när det gäller väder.     Båten är nu sjösatt i alla fall men dagen då denna "förlossning" ägde rum var ju långt ifrån inbjudande till en båttur men det ignorerade jag totalt!     Det blev en tur runt Trossö och vidare ut mot Haglö och sedan hem till bryggan på Pantarholmen. Frihetskänslan infann sig som vanligt när man far fram genom havet i 25 knop. Gött var det och ÄR det!     En veckas beredskap är avklarad och denna gången är det extra skönt att "mucka".  Så mycket att göra på en vecka har jag aldrig haft. 45 övertidstimmar på några dagar, Nasty! Så till trots en måndagkväll avnjöt jag 2 pilsner som smakade bättre än på länge.     Nästa gång jag skriver i bloggen (för det tar väl som vanligt några veckor igen) så hoppas jag kunna skriva att vi har en fantastisk försommar....eller...? 
 ]]></description><pubDate>Mon, 17 May 2010 19:09:31 +0200</pubDate><category>Test</category></item><item><title>Fotokurs nr 3</title><link>http://iloapp.mickemansson.se/blog/blogg?Home&amp;post=11</link><description><![CDATA[ Jag blir såååå trött!!!!    Här hade jag suttit och skrivit ett långt inlägg (som iofs kanske ingen orkat läsa ändå) och så kommer jag åt "bakåt-knappen" på musen, och vad händer? Jo hela jä*la texten försvan!!! Skitkul!!!     Det jag försökte skriva var i allafall om att jag nu är inne på tredje terminen fotokurs och lika roligt som innan är det. Vi är ett härligt gäng på nio pers.     Sedan planeras det för återträff i klass 9D från Wämöskolan i år igen. 20 år har gått fort och det är alltid lika roligt att återses och snacka gamla minnen!  Camilla, Linda &amp; jag ska synka ihop ett datum i Juli för att sedan skicka ut ett meddelande på Facebook där vi når många av de gamla "uvarna" ;-)        Måste avsluta med ett vårtips! Tromtöhalvön väster om Karlskrona är som vackrast nu och en månad framöver. Vitsippor i mängder som vita lakan böljar sig i ett fantastiskt landskap med en bokskog som snart slår ut i grönt. Måste upplevas. Glöm inte kameran hemma bara för du får gratis pose av naturen i sin bästa kostym! 
 ]]></description><pubDate>Fri, 30 Apr 2010 00:00:56 +0200</pubDate><category>Test</category></item></channel>
</rss>
